Tröstens strand


Tröstens strand, Gotland, Sommaren 2004.


kanske är det först vid dagens slut
när tidens timglas rinner ut

ja, kanske är det då man får
en aning om vart vägen går

kanske är det först i kvällens ro
man anar att det går en bro

från världen den man hör och ser
mot något större något mer

atle burman

Idag har det gått ett år sen pappa dog. Det är helt ofattbart. Ett helt år. Jag förstår inte vart tiden har tagit vägen, att livet kunde fortsätta utan honom. Jag brukar tänka på honom och försöka höra hans röst så att jag inte glömmer bort hur han lät. Jag saknar honom och tycker att det är så synd att han missar allt som har hänt. Att han inte fick vara kvar och träffa lilla O.

Omröstning

Jag ska köpa nya glasögon. Var vänlig lämna din röst i kommentarerna.


Alternativ ett.


Altnernativ ett närbild.


Alternativ två.


Alternativ två närbild.

Alternativ 3: Nej fy fan! Eget förslag.

En slagen hjälte

Elvis har ont i armbågen och det syns. Stackarn haltar runt här hemma och jag tycker så synd om honom samtidigt som jag är lite sur över att det här hände just nu. Igår var jag på hundkurs och fick en massa ny inspiration (stavas det verkligen så? jag känner mig jävligt osäker) och är riktigt sugen på att träna med honom. Dessutom gick det ju så bra för oss med träningen, han är ju så jäkla smart!

Numera sitter han mera så här:


Elvis har ont.

Då är det tur att han har sällskap som Sixten som inte har emot lite gos på sina vilkor. Kosmos har däremot inte förstått att man måste var snäll mot sjuklingen utan har istället passat på att ge honom några jabbar.


Suddig syskonkärlek.

Samlarfolket

Vi bor granne med ett par som verkar härstamma från släktet samlare. Nu har dom upptäckt att dom har samlat på sig för mycket skit, eller jag menar fiiiina saker. Hur som helst så har dom i alla fall öppnat loppis i sitt garage. Japp, jag bor bredvid skrotnisse och hans vänner…

Hittils har väl inte loppisen varit den givna succén som man skulle kunna tro utan den har så vitt jag vet inte lockat så himla många besökare, om nu ens någon.

Det enda fyndet jag misstänker att man kan göra är ett par Kalle Anka tidningar från början av 70-talet. Dom är väl värda några kronor. Dom skänkte G storstilat bort i helgen, dom har nämligt bott på vår vind för att sedan bli förpassade ner till vårt ruckliga garage för att alltså sluta sin tid i Tomta i skrotnisses garage. Vilket öde!

Nu ska jag snart iväg på hundkurs, knaset är bara att jag får gå utan hund. Elvis har nämligt skadat sig. Igår kväll när han var ute med sin husse på kvällskissning lekte han med en stor gren och när dom sedan gick därifrån haltade han. Det resulterade i ett besök hos farbror doktorn som beordrade vila i en vecka — tio dagar. Jippie. Not.

Elvis är nämligen ett elitproffs på att se uttråkad ut. Han kommer ligga och blänga på sin matte, himla med ögona och sucka tugnt i en vecka eller mer alltså.

En liten uppdatering

I veckan har jag mest jobbat och tränat med Elvis. Jag är mycket nöjd med el vovvov. Han har varit jätteduktig både på vår privatträning och med lydnadskursen. Att träna privat är nog det bästa jag har bestämt mig för att göra. Tjejen vi tränar för är helst suverän. Hon har bra metoder och jag tycker att vi har ett väldigt lika sätt att se på hunduppfostran. Hon har mycket bra tips och är väldigt pedagogiskt. Helt enkelt kalas!

Det har varit en väldigt fartfylld och trevlig helg. I lördags bar det av till Tibro för att bevittna premiären av crosserien div 2. Det blev en lite väl tidig morgon för min smak. Redan klockan 07.15 skulle bussen vara lastad och klar för avfärd, vi blev väl kanske tio minuter sena men dom skyller jag på Elvis. *s*


Elvis är glad för han är i Tibro.

Det gick väl lite sisådär på tävlingen men jag och Elvis hade det ganska bra i solskenet. Vi gick runt och kollade läget, satt och solade oss, läste “Poeten” och njöt i största allmänhet. Elvis skällde även ut i stort sett alla med hjälm på huvudet… dvs typ alla som var där. *s*

I söndags var det bara dans, dans, dans som gällde. Jag, kusinen och min kompis T var på Lenas Dansstudios 20års jubileum på eftermiddagen. Det är alltid så skoj att gå på dansuppvisning. Dom är ju så himla duktiga! Varje gång blir jag så sugen på att börja med någon dans men vad ska man göra när man har lite halvtaskig taktkänsla… *s* Ett stort minus för föreställningen var att dom hade en vuxenkör från musikskolan som var med och sjöng i en del nummer. Snacka om att träsmaken gjorde sig påminnd när dom uppträdde.

På kvällen bänkade sig jag, kusinen och katten Vinga (hon var nog mer på än framför tv) för att titta på finalen i Floorfiller. Jag kan bara säga att det är förbaskat synd att det är slut nu och att jag tycker att det var rätt person som vann. Karoliina är grym! Jag och kusinen ska se Floorfiller på Oscarsteatern om några veckor och det ska bli skitskoj. Jag har redan börjat känna hur abstinensen kommit smygande.

Intet nytt från Granelund

Idag har det inte hänt mycket i Granelund. Jag och Elvis har varit hemma och slappat hela dagen (det är iofs inte ovanligt). Vi har tittat på en massa tv och har även hunnit med en film, “Miss Secret Agent 2″. Jag tycker om Sandra Bullock. Hon gör himla bra filmer. Dessvärre har jag inte hunnit med att se “Crash” ännu. Jag får helt enkelt se till att låna den av kusinen.

En bidragande orsak till att Elvis och jag har slappat så mycket idag är att G, aka husse, har varit lite sjuk. Efter att vi varit och tittat på mc:arna igår kväll (tyvärr glömde jag kameran, men som G sa: “Det får bli nästa år”) sniglade vi oss hemmåt. Vi svängde förbi Väners backe (spanade bara på håll) och hamnade slutligen på Pizzeria Nytorget där vi käkade kvällsmat. G måste ha fått något skumt i maten för redan på kvällen klagade han på att han mådde dåligt.

På eftermiddagen samlade jag och Elvis ihop våra krafter och åkte en vända till Tripphult, vårt favorit hang-around-ställe. Vi gick några kilometer i regnet och fick lite frisk luft. På vägen hem därifrån så kom jag på att vi måste skaffa en detaljerad karta över Närke så vi kan leta reda på några fler smultronställen i vår närhet inför sommaren. G är iofs rätt så haj på massa småväg häromkring i skogarna men det är ju inte alltid som han är med när jag och Elvis ska ut på äventyr.


Elvis och jag är glada efter vår promenad.

Nu ska jag gå och börja läsa i “Poeten” av Michael Connelly. Jag måste friska upp mitt minne lite innan jag börjar läsa uppföljaren “Fällan” som nu äntligen kommit på pocket. Jag har en lite förkärlek till pocketar. Jag diggar deras format. Dom är väldigt praktiska att ta med i bussen.