Vem kunde ana att denna söta lilla valp skulle vara en sån Olyckspåse?

Denna låttext tillägnar jag Elvis.

Jag är olyckan
Ole-dolyckan
Obi-dobi-dobi-dobi-dolyckan
Krasch och banglyckan
Gnissel och panglyckan
Så akta er för mig annars händer en grej

Jag har precis kommit in efter att ha varit lite delaktig i jakten på Mamma Mu. Normalt så bor hon i hagen tvärs över vägen men ikväll hade hon gett sig iväg på en liten utflykt… Upp på stora vägen där bilar inte alltför sällan susar förbi i minst 90 knyck, med andra ord inte helt lyckat.

Jag hade precis lagt om Elvis sår (för säkert sjuttiofjärde gången idag) och satt på dumtratten inför natten, när jag hörde att nån knackade på rutan i vardagsrummet och ropade. G som satt och tittade på tv identifierade denna någon som kompisen L och översatte hojtande till “Det är en ko ute på vägenn”. Jakten på den gigantiska kossan var igång.

När jag kom ut så stod L och H på vägen och försökte mota ner kossan mot hagen igen och i deras bil satt deras små telningar (2 år & 4 år) och gallskrek efter MAMMA. Jag tänkte att jag får väl vikariera lite. Så jag hävde mig in i bilen och förklarde för dom att Mamma Mu hade rymt från hagen och att mamma och pappa försökte hjälpa henne hem igen. När deras pappa kom tillbaka sprang jag bort till bönderna men där var det becksvart och igenbommat. På vägen tillbaka träffade jag på G och L som hade lyckats mota hem kossan och ordningen var återställd.

Livet på landet i ett nötskal… Eh?

I gårmorse när jag tittade i min inbox hade jag fått denna bild och text från min svärmor.

Under gårdagskvällen har någon gjort åverkan på glasverandan. En igelkotte tros ligga bakom dådet.

Jag som var där på kvällen vet att det inte var enbart en igelkotte som var inblandad i dådet. Igelkotten hade en medhjälpare som hette… just det Elvis. Det fanns nämligen ett antal droppar blod som band honom till brottsplatsen.

Olyckan, mitt namn är Olyckan.

Det känns som att Elvis är lite lätt otursförföljd. Snart borde det vara dax att få någonslags rabatt på veterinärstationen. Har dom aldrig hört talas om högkostnadsskydd? Hur som helst så mår Olyckan a.k.a Elvis ganska så bra efter omständigheterna. Vi får nog ta det lite lugnt i några dagar. Det jäkla bandaget vill ju inte stanna kvar uppe så det är ju inte direkt läge att ge sig ut i smutsig skog och mark. När det nu är rötmånad och allt. Sjukssyter Therese gör sitt yttersta för att hålla såret så rent som möjligt.

Hans nya tillbehör.

Appropå skog och mark. I förra veckan var jag ute och lade ett spår till Elvis på åkern bakom vårat hus. Rätt som det var brann det av ett skott ovanför huvudet på mig. Alla kråkorna, skatorna, kajorna eller vad det nu var för något som satt på eltrådarna över järnvägen flög bort med en jäkla fart. Jag blev lite lätt nervös men fortsatte lägga spåret, som Elvis och jag sen gick med ett mycket lyckat resultat förövrigt!

Sen på kvällen när vi åt kvällsmat så berättade G att grannen tvärsöver gatan hade berättat om dom som äger åkern. Grannen hade lite att göra med dom i och med jobbet och han varnade oss för att gubben var lite crazy. Han såg saker/människor som inte fanns och sen så var han tydligen förtjust i att skjuta på sakerna/människorna som han trodde att han såg.

Jag kände mig genast väldigt beskjuten. Tänk om den galna jäveln sköt varningsskott på mig för att jag var ute och traskade på hans åker utan lov. Med det som granne berätta i åtanke vette fan om jag vågar gå dit för att be om lov heller. Elvis och jag får väl återigen ge oss ut på jakt efter nya spårmarker.