Idag så kom den. Jag var helt övertygad om att det inte skulle komma förräns nästa vecka. G som hade beställt den i födelsedagspresent till mig hade fått ett mejl om att den tidigaste skulle komma 7 augusti. Så jag brydde mig inte ens gå och kolla brevlåda idag förrns nu på kvällskvisten när Elvis och jag tog en liten promenad till G’s jobb. Nu ska här sträckläsas till ögona blöder!
Den 27 september kommer jag befinna mig i USA och mellan klockan 21.00 - 22.00 kommer jag sitta klistrad i mitt hotellrum alternativt hemma hos Fam Peterson/Gillies och titta på premiären av säsong fyra av Greys Anatomy. Så det så.
Det var väl tusan vad det skulle vara svårt att få tummen ur och göra en liten uppdatering. But here goes:
Första semestern så åkte vi uppåt i landet vi hade siktat in oss ganska så högt upp i landet, Höga kusten. Men det finns ju ett gammalt ordspråk som heter “Sikta mot Höga kusten så hamnar du i Dalarna”. Jasså? Inte hör det förrut, det var ju skumt. Hur som helst. Vi spenderade tre - fyra dagar i trakten kring Siljan. Första natten sov vi i Mora och sen åkte vi vidare till Björnparken utanför Orsa. Där levde ett antal vilda djur i stora hägn. Vi såg lodjursungar, varg och så klart diverse björnar. Vi gick på en guidad tur i parken med en jättebra guide som berättade en massa om björnarnas liv och leverne. Jätteintressant. Höjdpunkten var när vi fick “komma in till” en björnmamma med sina tre ungar. “Komma in till” bestod av att guiden låste upp en grind så det bara var ett galler mellan oss och björnarna. Det känndes säkrast så…
Dom var jättenyfikna och kom direkt fram till stängslet och började spana in oss. G var först med att sträcka fram fingrarna till björnungarna (varför är jag inte förvånad?) som genast började sniffa och slicka. Jag var väl lite mer tveksam men innan vi gick därifrån hade i alla fall en björunge sniffat på mitt pekfinger. Stolt!
Vi åkte vidare runt Siljan och hamnade till slut på ett hotell i Tällberg. Dagen efter bestämde vi oss för att sova en natt till på samma hotell och boka biljetter till Marit Bergman som skulle spela på Dalhalla. Vi åkte vidare till Insjön och besökte Claes Ohlsson som inte var så imponerande. Vi hittade en Fabriksbutik som meddelade oss att vårt grön Höganäsporslin hade utgått sedan den sista juni så det blev att köpa på sig lite. Sedan åkte vi tillbaka till hotellet och tog ett dopp i deras pool. Klädde om och begav oss mott Dalhalla. Vi hade platser ganska högt upp men efter att Marit kört några låtar så tyckte hon att publiken satt för långt bort (det var inte fullsatt) så hon uppmanade oss att flytta framåt. Jag och G var inte sena att anta den uppmaning utan vi hoppade fram cirka 24 rader och hamnade på andra raden. Perfekt!
Andra semestern kom vi hem ifrån igår. Det var den årliga vändan ner till Viborg, Danmark som gick av stapeln. Den var väl lagom upphetsande med väldigt opålitligt väder. Dock hade vi trevlig sällskap och en av resans höjdpunkt var väl när jag satte tänderna i en kängurubiff på ett Australiskt steakhouse i Åhus. På hemvägen åkte vi förbi Ullared där jag fyndade en snygg jacka, Greys Anatomy säsong 1 & 2, en hundfäll, en julklapp till lilla O och ett Alfapet. G gick som vanligt därifrån med en rågad vagn som innehöll diverse leksaker typ radiostyrd helikopter och flygplan.
Det är varmt som fan. Jag har haft hur skoj som helst på Liseberg. Jag har åkt Pariserhjulet trots att jag trodde jag skulle dö av höjdskräck. Vilket jag inte gjorde. Dog alltså. Jag har åkt BALDER! Over and out.
När jag och Elvis kom hem från Tripphult i morse satte jag mig framför tvn med min skål med youghert. Fyran sände från Båstad och hade besök av så sköna Marit Bergman som berättade om sina planer. Interjuvn avslutades med att reportern tyckte att hon skulle gå och äta frukost nu, Marit kontrade med: “Ja, och sen gå och smasha lite brats!”.
Så skön. Här kommer en liten pärla.
Nu har jag bokat en tågbiljett till Göteborg och min kära kusin med sambo. Det ska bli skitskoj att se deras ställe, shoppa lite, ev kolla museum och gå på Liseberg. Bara åsynen av Balder på deras hemsida fick det att pirra lite extra i magen. Jag är en liten kyckling som ALDRIG skulle komma på tanken att åka Höjdskräcken. Eller vid närmare eftertanke så, jag har nog faktiskt åkt den fast jag har ju för mig att den hette något annat då. Men det lär ju ha varit för typ 10 år sen eller mer när jag var och hälsade på Anna B som jag träffade på en språkresa till Isle of Wight för som sagt evigheter sen. Hur som helst så fick hon nog med mig på den OCH hangup. Det är fasen en bedrift bara det. Bra jobbat Anna!
Nu för tiden bor det som sagt en liten kyckling i mig. Detta resulterade även i att vi ska åka med SAS när vi flyger till USA. Jag kände att nä, jag vill nog faktiskt inte åka från London med ett amerikanskt flygbolag. Det är ju onödigt att utmana ödet. Så hade jag nog inte tänkt för en 10 år sen men världen ser ju lite annorlunda ut nu jämfört med då.
Så GBG blir den första anhalten på semestern. Sen blir det hemåt igen och så vidare norrut och sen gör vi en kovändning åker hemåt igen och sen blir det en repa ner till Danmark. Sen blir det nog GBG minst en gång till i augusti. Den här sommaren kommer nog inte bli så tokig trots allt. Bara det kunde sluta regna. Fast å andra sidan kan man ju fundera på hurvida jag är riktigt klok i huvudet som sitter här när solen faktiskt skiner utanför mitt fönster…
Nu på dagen har jag tittat på Die Hard. Jag har aldrig sett någon utav de filmerna förrut så jag tänkte att det skulle vara dax nu. För jag vill ju se den senaste “Live Free or Die Hard” på bio nu i sommar. Det märktes ju att filmen var sen 1988, särskilt på de långa hårfrisyrerna på de tyska bovarna. Något jag fann lite underligt är hur John går ifrån vitt linne till SVART linne till vitt SMUTSIGT linne under filmens gång. Om man är mer eller mindre ständigt jagad utav galna terrorister med k-pistar så tror jag inte att man proriterar ett klädbyte men vad fan vet jag?
Jag har inte bara hunnit njuta av lite actionfylld film i eftermiddag. Jag har faktiskt haft tid att boka flygbiljetter till USA. Yippee-ki-yay! För att fira detta bjuder jag på en gammal bild från hösten 1999 när jag var där. På den tiden såg jag ut så här och umgick uppenbarligen med små gröna män och en pippi-wannabe. Se och njut!
P.S Ja. jag vet att bilden är förstor och typ fuckar upp allt annat på sidan men det är sånt man får leva med när man idiotiska datorer som vägrar starta upp igen efter att man har installerat ett fotoprogram på dom. I detta fotoprogram skulle man rent hypotetisk kunnat ha gjort rätt storlek på bilden men när datorn inte sammarbetar är det inte så lätt. Så nu sitter jag vid G’s bärbara och där har jag inte befogenhet att lägga in nya program hur som helst. En regel jag har varit mycket noggran med att följa annars kanske mina “koppla ihop tv och datornprivilegier” blir indragna och hur skulle DÅ världen se ut? Så njut av bilden, det är nog ända gången ni får se mig i svart läppstifft ever again… D.S
P.S.2 Nu är bilden åtgärdad så ni kan bortse från ovanstående svammel. Eller ja bortsett från den delen om svart läppstift. Jag tror verkligen inte att det kommer att inträffa igen. Det känns som om mina punkdagar är över… D.S.2
De tre senaste lördags kvällarna/ nätter har det gått ett helt fantastiskt tvprogram på Discovery. Det är två britter Ben Fogle, programledare och James Cracknell, OS-medaljör i rodd, som har rott hela vägen över Atlanten i en tävling år 2005. Från Kanarieön Gomera till Antigua i Västindien gick rodden. Det tog som ganska så precis 60 dagar. En helt otrolig resa. Under rodden kapsejsade dom och all deras elektriska utrustning slutade fungera. Deras vattenmaskin la av så helt plöstlig befann dom sig mitt ute på Atlanten med vatten som barlast som skulle räcka i typ fem dagar. Det har varit så roligt att följa deras äventyr.
Igår så började ett annat av mina favoritprogram “So you think you can dance”. Det är pckså jäkligt underhållande men på ett helt annat sätt.
Idag håller jag på och försöker pussla ihop vår USAresa som ska gå av stapeln i September. Det ska bli jäkligt roligt! Men det är en djungel av flygbiljetter, hotell och hyrbilar som måste gås igenom ordentligt.
Jag tyckte det gick skitdåligt. Jag var riktigt sur när vi var klara. Men det gick väl inte så tokigt ändå, fast inte så bra som jag hade hoppats på. Vi slutade på delad 8:onde plats med nesliga 157,5 poäng. Det hade varit så jäkla intressant att se detta på film för det kändes som om det bara blev pannkaka av alltihopa men dessvärre lyckades jag inte få med någon som kunde filma så hur det egentligen såg ut får jag aldrig veta. Hur som helst. Dax att redovisa dagens poäng.
Platsliggning: 10 poäng. Inga problem. Han låg och tittade lite på dom andra hundarna men det brukar han göra. Efter tips från husse såg jag till att vara sist fram vid uppsättningen av hundarna. Ville ju inte att han skulle sätta sig upp för tidigt och få avdrag för det.
Tandvisning: 10 poäng. Inga kommentarer. Domaren var väldigt bra.
Linförighet: 7 poäng. OMG! Jag som tyckt att det har gått så bra på träningarna. Senast igår hade han jättebra kontakt. Men jag vet inte vad det är som händer på tävlingarna. Det blir för mycket för honom. Han orkar inte koncentrera sig fullt ut. Det här var vår sämsta poäng. Men inte så konstigt. Han sätter sig inte i halterna, han nosar och vid vänster svängarna är han inte alls med, han står typ i vägen och jag går in i honom. Katastrof! Bara att öva, öva, öva! Domarens kommentar: Något bristande följsamhet. Tja, det är väl det minsta man kan säga!
Läggande: 9 poäng. Jag tog i med min mörkaste röst och han lade sig. Det står dk på pappret men jag sa “ligg” bara en gång tror jag. Jag saktade ner lite också. Jag tror att jag dröjer lite på vänster benet och sen går jag vidare. Måste träna mera!
Inkallning: 9,5 poäng. Det var avslutningen som felade. Han sprang för långt bakom mig och vände upp. Varför? Han har inte haft några tendenser till att göra det på länge… Surt!
Ställande: 5 poäng. Han tar massor med steg. Jag saktar ner även den här gången och sen när jag är framme hos honom så vänder han sig mot mig så vi bildr typ ett L. Det har fan inte hänt förut. Alltid är det något.
Apportering: 0 poäng. Tar ej! Nä nu har han lagt av att ta apporten på tävling med. Har fått tips om att smörja in apporten med något gott. Men jag vet inte om det är ett så bra sätt att träna in. Eller?
Hopp över hinder: 10 poäng. Det enda av momenten som var klockrent.
Helhetsintryck: 8 poäng. Det är ju helt ok.
Jag hade lite svårt för tävlingsledaren. Hon verkade bra men sen så började hon lägga sig i. Vi hade gjort läggandet och så vad det dags för inkallningen. Då sa hon åt oss att gå typ två meter framåt “för att hon skulle kunna hålla bättre koll”. Det kändes så onödigt för det blev liksom ingen skillnad. Och sennär vi skulle göra apporteringen så satt Elvis bra vid min sida men det tyckte inte hon så hon sa till mig att sätta honom rakt. Vilket lede till en massa onödigt krångel och sen när han satt precis som innan så sa hon: “Tja, han satt ju kanske rakt innan”. Dessutom höll hon och domaren på och tjafsade under momenten. Som tex vid läggandet. När Elvis lagt sig så började domaren fibbla med poängen och då påpekade hon för honom att momentet inte var slut, vilket det inte var eftersom jag även skulle gå tillbaka till honom. Detta inträffade även under ställandet. Det hela kändes mycket oroligt.
Så summa summarum: 2,5 poäng ifrån ett första pris. Om byrackan bara hade tagit apporten. Det hade inte spelat någon roll om han hade släppt den nästan direkt. Vi hade i alla fall fått 5 poäng och slutat på 162,5 och fått ett första pris. Kunnat tagit lite semester med gott samvete men nu går jakten vidare. Det värsta är att det inte finns någon lydnadstävling i närheten förrns 11 augusti i Finspång. Det är ju en evighet tills dess. Jäkla skit!