I dag gick jag ner till vårt garage /utedass /cyckelbod / gräsklippargarage/ skräpupplag samt övrig förvaring som vi har i ett och samma hus på tomten. Där kastade jag mig handlöst in bland våra gamla flyttkartonger som är fyllda med en herrans massa saker. Där finns gamla videofilmer, G’s LP-samling, gamla lakan, ja you name it. Mitt mål var att leta reda på mitt specialarbete från trean på gymnasiet.

Jag hittade min banankartong med skolsaker i och började botanisera. Bland det första jag hittade var mappen med mitt specialarbete. Men jag fortsatte gräva och hittade typ alla mina gamla skolkataloger (nostalgi!), pärmar med massa arbeten ifrån gymnasiet, ett antal exemplar av skoltidningen jag var med och skrev i, pärmar från high school i USA. Det är bara så synd att jag inte tror att jag kommer ihåg ens en gång 25 % av allt som stod i pärmarna. Är inte det för sorgligt så säg?

Jag skulle ju vara typ värsta geniet om jag bara kom ihåg alla de saker jag lärde mig när jag skrev alla dessa arbeten, jag skulle kunna allt om demens, 4 olika kejsare i romariket, upptäcksresande, broadway, provinsen Emilia Romagna i Italien och en hel massa spanska från alla de olika sketcherna vi spelade upp i USA. Jag har bara ett ord att säga: SORGLIGT!