Japp nu är vi på plats. Men fy fan vilken resa. Det kändes som om det bara var en massa kö, kö, kö, flyg, flyg, springa, springa, flyg, flyg, flyg å så kö, kö, kö, kö. Det började lixom på Arlanda med en herrnas massa köande. Först för att checka in våra väskor och sen för att komma igenom passkontrollen. Jag måste säga att jag ger SAS underkänt på det. När vi väl kom igenom passkontrollen så var det typ 15 minuter kvar tills flyget skulle lyfta. Då sprang vi förbi “Design of scandinavia”och jag tänkte att vi skulle köpa med något litet till John & Lydia eftersom vi får bo hos dom. Jag hittade en jättefin ljuslyckta och ställde mig vid kassan. Då kom biträdet och gick förbi, sa att hon skulle leta efter något och gick bak i något rum. Vi stod och väntade i typ 5 minuter innan jag fick nog och gick och knackade på. Jag frågade henne om hon kunde komma och ta betalt för att vi hade lite bråttom. Till svar fick jag ett snäsigt “Tror du att jag bara står här bakom och gömmer mig?”. Jävla surfitta!

Sen kom vi på flyget och hamnade bredvid en gamma klasskompis till mig, helt sjukt! Av 240 personer så hamnade vi bredvid varandra. Hon jobbade och bodde i Washington DC nu. Spännande! På flyget tittade vi på tre filmer spelade lite spel och sen var vi framme. Dags att ställa sig i mera kö. Det tog väl någon timme att köa för passkontrollen. Men det gick smärtfritt, han frågade vad vi jobbade med. Jag sa att jag pluggade och då frågade han till vad. Jag var skittrött och försökte förklara för honom, men det hela slutade med att jag sa att jag hade jobbat som busschaufför tills för tre veckor sen. Sen fick vi våra väskor och tog en buss för att hämta ut vår hyrbil på Hertz. Det slutade med att vi fick kö 45 minuter till innan vi fick vårt vrålåk, en Chevva TrailBlazer! Den har vi och drar runt i nu. Det är tydligen en sådan man får när man väljer en bil i lagomklassen, middle size. Men så är ju allting lite större här i USA…